Gjorde ett tappert försök att skritta Bullen idag, det gick väl mindre bra får jag lov att säga.

 

Vi gav honom lugnande i god tid innan, på honom får det ingen riktigt bra effekt förrän efter kanske 40-60 minuter. När jag tog ut honom var han lagom drogad, så pass att jag fick driva och kunde skritta på lång tygel, det vände dock rätt fort...

Det räcket verkligen med att han ser en annan häst så är det kört, tur att det bara är lite mer än en vecka innan vi ska in igen så kanske vi kan få några bra tankar om vad vi ska göra....

 

Allting rullade på fint, Bullen kändes helt okej, lite små fet :P

Började hoppa så smått med honom igen och allting kändes bra.

Skuggan skötte sig riktigt bra men började mot slutet av månaden blir lite trött, stackarn var ju inte riktigt van vid att trimmas varje dag av mig och jag lånade ut honom lite lite andra så han slapp mig lite.

Skuggan fick även åka hem till ridskolan

 

 

I Januari rakade jag Bullen och han kändes bra i början av månaden men i slutet av månaden brast det och han låste ihop hela länden och korset samt lite värme i en kota, så det slutade med vila för honom (så här i efterhand kan jag ju bara anta att det var ryggen som spökade här med...)

Red även en hel del på Tunika som vi böärjade träna med för att kunna tävla

 

Ja kämpa, kämpa och kämpa lite till, samt hålla tummarna lite.

Även om vi kanske är närmare ett bra resultat nu känns allting ändå rätt hopplöst, även om vi har alla verktyg för att få det bra, kan jag inte låta bli att tvivla, det känns som om allting är emot oss just nu.

 

Första gången vi åkte in till kliniken i våras var jag rädd att det skulle vara kissing spines (dock palperades inte ryggen då), var då ganska nöjd med dubbelsidig frambenshälta och trodde såklart på att det var problemet.

 

När vi åkte in nu i höstas stod jag på mig lite eftersom han var öm i ryggen och hade en veterinär som lyssnade på mig trots att hon inte alls tyckte han var någon typisk kissing spines häst, visst tog det lite tid innan vi kom fram till något men det var nog tvunget att ta den tid det faktiskt tog.

Vet. var lite tveksam till att ryggen verkligen var ett problem då han för det första är rund och fin över ryggen, inte direkt muskelfattig eller öm i muskulaturen och dessutom har två små förändringar och de är verkligen små men så betydelsefulla för vilken skillnad de blev när dessa bedövades han vart så mycket positivare och vart mycket bättre fram med vilket verkligen visade att nu hade vi hittat rätt.

Att jag stod på mig tror jag var väldigt betydelsefullt för min häst, hade jag inte gjort det hade han antagligen dömts ut som ridhäst för hovlederna som aldrig fått en chans att läka helt 100 så länge han gått och avlastat ryggen.

 

Allt detta har såklart fått mig att fundera och gått tillbaka i tiden och jag är 99% säker på att det här problemet fanns redan när vi köpte honom men att det blev bättre när jag la om ridningen från hur han var riden innan, vi backade bandet och la ner honom i formen och han bev bättre och bättre ridmässigt men vi hade vår problem, problem som jag idag mycket väl skulle kunna koppla till ryggen men eftersom han alltid varit sådan även tidigare trodde jag att det helt var så han betedde sig när han blev lite pressad.

Men han vart ju som sagt bättre och bättre, men de kom och gick lite i skov, ibland var han riktigt fin och ibland inte.

Som allra finast var han sensommaren 2012, när han gick ute dygnet runt, det var varmt och han gick som allra mest och i Enköping gjorde han sin bästas fälttävlan någonsin.

Sen vart han sparkad och gick in på box med penicillin och metacam då han vart riktigt halt och hade ett lednära sticksår. 

Han gick några starter till på hösten i hoppning vilket han gjorde bra och vi började även pressa honom lite mer i dressyren eftersom det var läge.

Han fick vintervila och vi var noggranna med igångsättningen var ute och travade mycket rakt fram, skrittade i djupsnö, ingen galopp i djupsnö eftersom han inte var helt igång, konditionstränade sedan och började trimma dressyr, ungefär här började problemen verkligen komma tror jag ibland var han riktigt fin, ibland inte, vi hade även otur med tappskor och sparkskador.

Och det var där någonstans kedja brast, eftersom han aldrig varit öm i muskulaturen i ryggen tänkte jag inte ens tanken på att känna igenom den, antagligen hade det heller inte gett någonting eftersom jag varit för okunnig i hur man känner igenom ryggen.

Vi åkte in till kliniken på våren efter Tyskland då det en vacker dag inte gick, det gick verkligen inte att rida och det vände läskigt fort på bara några dagar.

På kliniken konstaterades kot-och hovledsinflammation bägge fram som behandlades, jag fick inte göra något ridprov och fick tjata till med bedövning av bakknäna, lyckligt ovetande trodde jag att detta var det enda och att han helt enkelt blivit överansträngd i Tyskland där underlaget varit hårt och dåligt liksom i hagarna hemma.

Han vart alla fall friskförklarade efter två behandlingar och fick gå på bete i två veckor innan vi satte igång honom.

Under sommaren lades mycket fokus på att han inte skulle hamna på bogarna i ridningen och han gick väl ändå helt okej, men han vart klart sämre i ridningen om han inte jobbat korrekt dagen innan då vi bytte hästar med varandra.

Vi kom hem och han gick några starter vilket han gjorde bra, placerad i alla tre discipliner.

Tyckte att han kändes lite skevare än vanligt i ridningen men eftersom vi börjat ställa mer krav på honom kändes det inte jättekonstigt.

22 September gick han en fälttävlan i botkyrka där han med bravur gick igenom besiktningen och placerade sig som trea.

4 Oktober stod vi åter på kliniken, denna gång med en annan veterinär där jag fick göra ridprov på bedövningarna och på hovledsbedövningen var det ingen som helst skillnad ridmässigt även om han mycket väl hade en hovledsinflammation, vart bättre på hasledsbedövningen.

Öm i ryggen var han men vid det laget var det svårt att avgöra hurvida det kom från hältorna eller ej.

På återbesök var han mycket bättre men behandlades i igen och ryggen fick vänta 3 veckor till.

Vi besökte Jocke Mossenberg som hittade problem lite här och där, men det fanns problem i övergången manke rygg, där han var öm.

När vi kom tillbaka igen gjorde vi till sist ryggröntgen men eftersom fynden var så små gjordes ingen behandling utan det fick vänta 5 veckor medan vi började skritta honom uppsuttet, vid longeringen såg han ju bättre ut än någonsin även om han inte var helt 100, men kanske 97% bra, i ryggen var han öm, framförallt i ligamenten precis vid förändringarna.

Under igångsättningen övade han lite för mycket skolor ovan mark både under promenader, ridning och i boxen vilket ledde till en liten hälta vänster fram med.

Vi bedövade dock aldrig bort hältorna fram utan red enbart på ryggbedövningen vilket jag tror var viktigt, annars hade vi missat effekten det gjorde på hovledshältorna.

 

Så nu står jag alltså med en häst som aldrig haft några direkt ömheter i muskulaturen i ryggen, som är rund och fin över ryggen, knappt har några förändringar på röntgen men som är väldigt störd av det, ja oddsen känns ju inte direkt på vår sida men han är idag mycket bättre i sin rygg efter behandlingen, på måndag ska vi skritta uppsuttet igenom och känna på honom några dagar innan vi ska tillbaka till kliniken

Och förhoppningen är såklart att vi ska få honom och kunna hålla honom symtomfri

 

Men visar har jag blivit på vägen samtidigt känns det läskigt vad lite jag egentligen visste från början och att många som kan bra mycket mindre än vad jag kunde då skaffar häst som de har i stall helt utan hjläp.

 

 

 

 Ge mig godis annars äter jag upp dig..... =P

 

 

 

 

 

Bullen har fått promenera i en vecka nu på lugnande, behövligt kan vi nog konstatera och han har *peppar peppar* hållt sig på marken hyffsat bra fram tills igår, då hade han dessutom bockat runt i boxen, han är helt klart för pigg för sitt eget bästa.

 

Igår fick han dock lite julklappar som uppskattades, ens slicksten, eller ja vad det nu heter som han åt upp i ett nafs, varför slicka när man kan bita?

Han fick även häst godis som jag köpt i globen, självplock, dyrt men ja det kändes lite roligare än att köpa en färdig påse.

Mamma hade köpt honom ett nytt täcke som tyvärr var för litet så det ska vi byta imorgon, blir tokig på dessa storlekar, Det här var ett väldigt litet 135 medan han nästa drunknar i sitt back on track som också är 135 någonstans mittemellan kanske...?

Imorgon ska jag nog köpa mig själv en julklapp också, en tömkörningsgjord förhoppningsvis ska ju Bullen få användning av den :) 

Ska köpa mig en lite rejälare som jag kan ha ett antal år, den jag har nu är någon billig skit som jag inte ens använder brukar låna ridskolans i stället....

 

Igår lånade jag med Estrella till Jursta för hoppträning, även om hon är väldigt grön är det ju nyttigt att få rida lite och hoppa, det gör man ju inte allt för ofta annars.

Lite blandade känslor av ridpasset, hon är såklart jätte duktigt, stackaren har nog bara hoppat rakt fram i fullsula i Tyskland för hoppa kan hon men inte tänka, eller jo klart hon kan tänka men hon måste tänka så febrilt för att lösa uppgiften när de kommer i flera hinder i följd.

Hade glömt bort hur det var, tänk att Bullen nästan var sådan när vi köpte honom alla signaler går fram mycket långsammare än på den vältubildade hästen, det är ju tur att det inte alls ser så illa ut som det känns.

 

Bullen tyckte livet var allmänt tråkigt igår, stå i boxen och tråka, inte hans favoritsysselsättning, en lite pormenad i ridhuset blev det dock, idag ska vi nog försöka ge oss ut och promenera =)

 

Idag var det dags att bege sig tillbaka till kliniken på återbesök.

 

 

Vi började med att Maria kände på hovleder och ryggen, hovlederna kändes fina, inge galliga eller så, i ryggen var han fortfarande öm i ligamenten runt de tornutskott han har förändringar

Vi sprang sedan med honom i gången där såg det bra ut och vi gick ut till ridhuset för att longera.

Innan vi ens hade kommit ut till ridhuset passade han på att lägga av en brall och var sedan allmänt pigg när vi skulle longera honom, hittade alla möjliga små anledningar att få busa.

Här såg det väl helt okej, lite oren bäggre fram när de kom som ytterben, men i stortsett som jag misstänkt, har ju känt av vänster fram lite.

 

Vi disskuterade lite i ridhuset och kom efter lite övertalning fram till att vi skulle lägga bedövning mellan de ömma tornutskotten och rida på det.

Vi började dock med att ge honom lite lugnande och sedan jag red jag en sväng på honom för att känna av hur det kändes, han vart rätt irriterad och tappade bakbensaktiviteten lite när jag satt mig ner och framförallt fick jag trycka ner mig i sadeln då han mest stötte.

Själva bedövningen var rätt hemsk enligt Bullen som tyckte det gjorde väldigt ont.

Bedövad och klar gick vi efter 30 minuter in i ridhuset igen för att känna hur det kändes och ja, Maria (vet.) vart förvånad över resultatet då jag helt plötsligt fick en mycket positivare häst som dessutom så renare ut fram än tidigare, bör ju kanske tilläggas att det inte alls ser speciellt illa ut innan heller men med ryggbedövningen blev det riktigt bra trots att hovlederna inte var bedövade...

 

Så det blev behandling i bägge hovlederna den här gången samt på det två ställena i ryggen där han är öm och har sina förändringar.

Fick även Vetranquil med mig hem att använda under igångsättningen.

Nu blir det promenader i två veckor sedan uppsutten skritt.

 

Nu börjar nog pusselbitarna falla på plats, nu hoppas vi bara att det ska gå vägen det här också :)

 

Lägger in en lite film från när jag red här om dagen, dock med gramanen på men det kändes bättre än att han skulle bocka och ha sig.

 

 

Ja idag var det ju Lucia vilket betyder luciakortege på stan, tänk vilka underbaralektionshästar vi har som snätt skritta runt där :)

 

På Måndag blir det klinken för Bullen, men med min tur lyckas han väl få feber igen eller nått skulle inte förvåna mig det minsta...

Men vi skulle verkligen behöve komma iväg, något spökar med vänsterfram, han kändes rintigt frsäsch när jag började rida idag sen helt plötsligt köndes han oren vänster fram men när jag tog honom på linan var han inte halt, kanske markerade någon gång men det är ju sådär halt lätt att se på en övertaggad lite stel häst som inte rör sig mer än när jag rider så ja.....

Men han är ju gullig alla fall :)

Hade morgonstallet idag då Fia vabbade, lite småtrött men det flöt på helt ok.

Bullen fick fnatt i morse i boxen när jag släppte ut de andra och bockade runt lite i boxen, kanske bättre det ön med mig på ryggen.

När jag skulle rida var han lite varm vänster fram, fel ben med andra ord, men men, sadlade på och gav det ett försök alla fall.

Han var inte alls lika på trycket idag men dö var jag ju ensam i ridhuset, däremot kändes det halvtaskigt i vänster varv när vi travade så hoppade av och tog honom på linan några varv.

Höger fram såg helt ok ut, vänster med men tyckte stundtals att han markerade något där, eftersom han kändes normal igår gjorde han väl något imorse när han brallade i boxen provar igen på fredag, just nu ser det ändå ut som om vi inte kommer iväg till kliniken på Måndag som planerat men vi får se.....

På kvällen kändes han kall och fin i benet igen så förhoppningsvis är det inget

 Ja ibland så....

 

I torsdags vart jag platt efter att Bullen fick fullständig panik över lite granris och jag var i vägen... Och idag höll jag på att få tugga grus inne i ridhuset, finns ingenstans man är säker :P

Nej men kan ju konstatera att Bullen behöver börja aktiveras nu på ett eller annat vis för att bli av med all överskottsenergi

Om ca två veckor är det dags att bege sig till kliniken igen, det känns som en evighet dit, vill vet nu vad vi ska göra i framtiden.

Vill bara att han ska vara frisk men det kommer han ju inte vara det vet jag redan, vet inte riktigt vad jag hoppas på, kanske att ryggen blivit sämre och helt enkelt hoppas på att det är den som är grundproblemet så vi kan få bukt med hovleden, annars måste vi leta vidare, hittar vi inte problemet kommer han bara bli halt igen....

 

Nej kanske inte borde deppa, jag är nog mer negativ till det här än alla andra, men men framtiden får helt enkelt utvisa vad vi ska göra i framtiden

 

 

Igår red jag lite på Black Conn och Estrella.

Black Conn red jag bara någon halvtimme i ridhuset, hon orkar inte så mycket mer, men det gick rätt bra, hon bråkade lite i början men vart bättre och bättre och kunde till och med söka sig framåt neråt och slappna av.

 Även galoppen var bättre och vi kunde utan problem galoppera på volterna, visst går det lite fort men det ändrar vi ju inte på några dagar, hon måste få stärka sig först och nu blir det till att jobba fattningar.

 

Estrella red jag med på lektion, hon kändes väl sådär, hon har inte jobbat i Torsdags då hon kände riktigt bra mot slutet så kanske lite förståeligt.

Hon kändes väldigt framtung lite skev och olydig men det vart bättre mot slutet efter många övergångar.

 

Bullen fick skritta i ridhuset, kan man inte sköta sig ute får man hålla sig inne där håller han sig alla fall på alla fyra, ute gör han minst ett hopp rätt upp i luften varje gång, inte jätte bra för hovleden direkt.

Idag red jag lite på Black Conn, hon satt som vanligt fast till höger och det tog lite jobb att få henne släppa lite där men mot slutet var hon avspänd och kunde ställa till höger så gav mig där, ska jobba vidare med henne i veckan så blir det förhoppningsvis bra och håller i sig har blivit lite hattigt nu när jag inte ridit flera dagar i rad och jag har fått börja om varje gång.

 

Bullen fick skritta i ridhuset, vågar inte ge mig ut riktigt än igen :P nej han får hålla sig inne så han inte bockar och lattjar.

Försökte även få honom att äta sitt Equitop Gonex som Maria tyckte vi skulle gen honom och ja, det verkar vara det äckligaste han smakat och han stod och försökte spotta bra länge efter jag fått spruta in det i munnen på honom ><

Nåja han är ju söt alla fall

I helgen var det ju som de flesta vet Stockholm horse show.

På fredagen var det Vip dag med personalen på ridskolan, vi fick gå en sväng backstage och kika, rätt intressant, det är verkligen trångt där när det kommer ut från arernan i fullgalopp och ska hinna stanna :p.

Sen gick på allla föreställningar under dagen och hann såklart med lite shopping, eller Sirpa och Fia shoppade jag köpte present till Bullen och en ps of sweden förbygel till mig kunde inte låta bli... Hoppsan!

 

Det mest intressant var clinicen, en heldel inressant som sades under den som jag ska ta med mig :)

 

Igår var jag och mamma in igen och kollade på topten finalen och shoppade lite, lyckades hålla fingrarna i styr rätt bra faktiskt och det var lite present till Bullen och mig själv :)